Oh, nej! tänkte Lisa. Det var lördag och dags att åka till ishallen. Hon kröp ur sängen. Vad kallt det var! Hon kröp tillbaka under täcket igen. Idag ville hon inte åka till ishallen. Det var tävling idag. Bara klubbens egen lilla tävling. Inga domare eller så. Men, bara tanken på att vara själv på isen och alla som var där och tittade, gjorde att Lisa fick ont i magen.
Om hon bara inte var så rädd! Om hon ändå var lika duktig som sin storasyster! Nog för att hon var två år äldre, men ändå. Hon var aldrig rädd. Lisa var rädd för allting.
– Men har du inte gått upp än! Skynda dig nu, vi måste åka! Mamma kom in i rummet.
– Jag vill inte! skrek Lisa och kände hur hon fick tårar i ögonen.
– Är du rädd? sa mamma. Hon satte sig på sängen. Lisa nickade gömd under täcket.
– Du kan väl prova? Prata med tränaren och tala om hur du känner. Hon vet hur det känns. Hon har säkert någon bra idé, sa mamma.
Lisa funderade lite. Hon kunde prova med det och nickade igen. Mamma kramade om henne en stund. Det kändes bättre.
De valde den vita dräkten. Den som hade frasig tyllkjol och paljetter av silver. Mamma satte upp håret i en fin knut och så åkte de till ishallen. Där mötte tränaren Anna dem. Anna med sitt tjocka mörka hår och fina dräkter. Hon kunde hoppa flera varv i luften och snurra piruetter med ena benet över huvudet.